Afro-amerikanerna har alltid haft en stark egen kultur i USA. Speciellt i områdena som dans, musik och litteratur. Svarta författare behandlar de svåra ämnena som sin identitet, utsatthet och deras mörka historia på ett imponerande sätt. I den här artikeln tänkte jag berätta kort om Afro-amerikanska litteraturens genombrott och berätta om de mest kända författarna.

Harlem Renaissance var, enligt Nationalencyklopedin, en period av livligt kulturellt aktivitet som pågick runt 20- och 30 talet i Harlem, New York. Genom bland annat antologin ”The new Negro” skapades en ny känsla för svarta gemenskap och för vikten av ansträngningarna för att få sina röster hörda och lyftes fram betydelse i det afrikanska arvet. Men författarna diskuterade också utsattheten på grund av sitt ras och historia som slavar. Viktiga svarta författare som trädde fram under denna period är bland annat Zora Neale Hurston, Countee Cullen, Langston Hughes, och Jean Toomer. Efter den här perioden har många Afro-amerikanska författare fått möjligheten att få sin röst hört.

Den mest kända svarta författaren från USA är förmodligen Toni Morrison, som fick Nobelpriset i litteratur år 1993. Toni Morrison är född i Ohio 1931 och debuterade år 1970 med romanen ”De blåaste ögonen”. I den boken skildrar hon hur en ung svart flicka utsatts både för rasismen i världen och sexuellt våld i hemmet. Morrison skriver om det dubbla förtrycket som svarta flickor och kvinnor utsatts för på ett gripande sätt. Hennes kanske näst mest kända bok är ”Solomons sång” från 1977. I den boken skildrar Toni Morrison de hårda levnads villkorna i USA som svarta människorna levde under tiden från 30 talet till sent 60-talet. Hon berättar om en ung mans uppväxt från en pojke till en mogen man och samtidigt hela hans familj saga. Här använder Toni Morrison Magisk Realismen; hon begagnar fantasi elementer för symbolik. Till exempel när huvudpersonen Milkman lär sig att flyga betyder det att han har blivit självständigt och klok och på så sätt kan ”befria sig”. Hennes mest kända roman är ”Älskade” från 1987. Toni Morrison skriver om slaveriet och fattigdom. Berättelsen är tragisk och tonen i boken är bitter, och hon använder mystiska dimensioner för dramatik, alltså Magisk Realismen igen. Även i den här romanen beskrivs en familj saga. Huvudpersonen Seth har en mörk hemlighet. Ett av hennes många barn, som heter Älskade, dog på ett konstigt sätt, men nu kommer hon tillbaks från döden som en ung vuxen kvinna – och skapar kaos. Romanens berättelse symboliserar de förflutnas grepp på oss och hur man lider för saker man har gjort och vilka hemska villkor man lever under i fattigdom och förtryck. Morrison skildrar ofta kvinnor som extra utsatta, eftersom svarta männens traditionella beteende är inte alltid så trevligt mot kvinnorna.

Ralph Ellison (1914-1994) är mest känd för sin debut bok ”Osynlig Man” från 1954, som delvis är självbiografisk. Boken handlar om en svarts mans utveckling till självinsikt. Den utforskar rasismen, utnyttjandet och manipulation inom politisk aktivismen och svart identitet. Huvudpersonen förblir vara namnlös genom hela boken och befinner världen han lever i obegriplig. Ellison ansågs av många vara arvtagare för författare Richard Wright i sin skildring av samtida svarta verklighet, men attackerades av svarta nationalister på 1960-talet. Efter denna kritik och jämförelsen hade Ralph Ellison svårt att pressa fram en ny bok. Han har också skrivit viktiga essäer om svart musik kultur som är samlade i böckerna ”Shadow and act” från 1984 och ”Going to the Territory” från 1985.

Richard Wright (1908-60) började sitt författar karriär i Chicago 1934 med att skriva om hur de svarta människorna har formats av det vita samhället. Romanen ”Son av sitt land” från 1940, som handlar om en svart pojkes svåra uppväxt i Chicagos slum, lyfte Wright till en av århundradets mest inflytelserika Afro-amerikanska författare. Han har också skrivit en självbiografi ”Black Boy” från 1970, där han skildrar sin familjs liv i fattigdom och deras hårda kamp att ta sig ur denna miljö. Efter kriget bodde Richard Wright i Paris tills hans död i 1960. Där skrev han bland annat romanen ”The Outsider” 1954, som handlar om en svart mans engagemang i Kommunistpartiet. Wright själv tillhörde till Kommunistisktpartiet under en period.
Zora Neale Hurston (1903-60) anses av många litteratur forskare att vara en av de viktigaste kvinnliga prosaförfattarna. Till och med Toni Morrison har sagt att ”(Hurston) är en av de största författare av vår tid”. Hennes studier i antropologi och folkloristik präglade romaner ”Mules and Men” från 1935 och ”Their eyes were watching god” från 1937. Däremot ”Dust tracks on a road” är en självbiografi. ”Their eyes were watching god” är Hurstons absolut mest kända verk och författaren Alice Walker har sagt att ”det finns ingen bok som är viktigare för mig än den”. Romanens huvudperson är kvinnan Janie, som berättar historien om sitt liv till en väninna. Janies liv har präglats av hennes tre äktenskap till tre väldigt olika män. I boken gestaltar Neale Hurston en stark bild av hur det är att vara kvinna, och hur det är att vara svart. Så som många andra viktiga böcker, är inte den här boken heller bara omtyckt; till exempel författaren Richard Wrights kritik mot boken är att eftersom alla svarta karaktärer talar extremt dåligt engelska i romanen, ger den bara en bra möjlighet till vita att skratta åt de svarta. Och han fortsatt: ”boken ger ingen antydning att vara en seriös värk”. Ralph Ellison har i sin tur kritiserat boken för att den är oseriös och att den är mer ”en elak parodi”. År 1979 författaren Alice Walker utgav en samling av Hurstons texter med titeln ”I love myself when I am laughing”.

Langston Hughes (1902-67) var en poet, författare och teater aktivist. Han debuterade 1926 med diktsamlingen ”The weary blues”. Under 30-talet skrev han prosa där rasfördomarnas absurditet blottades och en radikal social politik förespråkades. ”The ways of white folks” är samling av hans satiriska noveller. Hughes grundade svarta teatergrupper i Harlem, New York, Chicago o.s.v. Hans pjäser är samlade i ”Five plays” från 1963. I hans serie av böcker som handlar om Simple (Till exempel ”Simple speaks his mind”) låter Hughes en naiv ung svart man, huvudpersonen Simple, bli hjälte i historier där maktens män blir dragna vid näsan och där de allra fattigaste människornas bekymmer blir synliga. Som många andra Afro-amerikanska författare har Hughes skrivit självbiografiska verk, de två romanerna ”The Big Sea” från 1940 och ”I wonder when I wander” från 1956.

James Baldwin (1924-1987) var både författare och dramatiker. Han är född och uppväxt i Harlem och Manhattan. I 1940-talet umgicks han mycket med Richard Wright, som också inspirerade och imponerade honom. James Baldwin första essä publicerades 1946, men det var så sent som 1953 han debuterade i skönlitteraturen med romanen ”Gå och förkunna det på bergen”. Han blev en känd samhällskritiker och uppskattad författare väldigt snabbt. Först fick Baldwin berömd för sina essäsamlingar, som ”Ingen känner mitt namn” från 1961 och ”Elden nästa gång” från 1963. Baldwins verk bygger på många av hans egna erfarenheter och upplevelser. Särskilt i ”Ingen känner mitt namn” skildrar han sina möten med Richard Wright, Ingmar Bergman och Norman Mailer. Under 60- och 70- talet blev Baldwin en mycket respekterad röst för svarta i deras kamp för sina rättigheter. Baldwin var även öppet homosexuell och skrev i sina romaner om homosexuellas dåliga livs situation och deras kamp för bättre position i Amerikanska samhället. De två mest kända böcker med det här ämnet är ”Giovannis rum” från 1956 och ”Another Country” från 1962. Att skriva eller tala om ett sådant här ämne är ovanligt i svart litteratur kulturen och genom att lyfta fram ämnet Homosexualitet skiljer han starkt från de andra författarna jag har berättat om. Baldwin fick hård kritik för sina böcker från bland annat ”The Black Panthers”, som tyckte att Baldwin gjorde helt fel när han jämförde homosexuellas situation med svartas situation. Som aktivist i kampen för svartas rättigheter avstådde Baldwin från allt våld, i likhet med Martin Luther King.

Nella Larsen (1891-1964) författare från Harlem Renaissance perioden har fått mycket uppmärksamhet fast hon har skrivit bara två romaner ”Quicksand” från 1928 och ”Passing” från 1929. Larsens första bok berättar om en halvvit och halvsvart tjej Helga. Hela hennes liv präglas av rasismen och sexismen, och hennes eviga sökande för identitet. Larsens karaktär Helga är annorlunda; hennes vita mor kom från Danmark och pappan var från Indien (men ändå svart). Helgas bakgrund som i boken skildras är unikt inom Afro-amerikanska litteratur. Berättelsen handlar också om hennes sökande och längtan för att hitta en man och kärlek. Larsens andra roman ”Passing” handlar också om en tjej som är halvvit och halvsvart men som ser ut som en vit person. Hon lever i rädslan av att upptäckas, att det skulle komma fram att pappan var svart. När hon möter en barndoms vän så rivs allt upp och ner. Boken är väldigt diskuterad på grund av sin utforskning av ras och identitet, men också för att det kan tolkas att det finns ”romantisk” kärlek mellan de två tjejkompisar. Dock den stora uppskattningen hon fick av sina romaner slutade Larsen skriva och blev sjuksköterska istället.

De sista två författare jag vill berätta om är Alice Walker och Maya Angelou.
Alice Walker (1944) är känd feministisk författare. År 1982 kom ut hennes berömda bok ”Purpurfärgen” som också blev filmatiserad och succé med samma titel, regisserat av Steven Spielberg. En annan av hennes många romaner värd att nämna är ”Omskärelsen” från 1992. I den boken berättar hon om könsstympning av kvinnor i Afrika. Inte heller ett helt vanlig ämne inom svart litteratur, och desto viktig.

Maya Angelou (1928) har skrivit mycket poesi, men är mest känd för sin bok ”Jag vet varför burfågeln sjunger”, som är del ett ut av hennes självbiografi serie av 3 böcker. I romanen skildrar hon sin uppväxt som svart kvinna i Sydstaterna under ett svår och dramatisk tid. Denna bok har kommenterats av James Baldwin: ”Ett testamente av en svart syster som markerar början på en ny period inom hjärnan och hjärtan av svarta män och kvinnor… Inte sedan min barndom har jag blivit så rörd… Hennes skildring är en biblisk undersökning av livet i skuggan av döden”.

Det är svårt att inte bli imponerad av alla dessa fantastiska författare. Afro-amerikanska litteratur är fylld av vassa, skarpa, känsliga röster, som skriver inte bara om hur det är att vara svart, kvinna, eller fattig, men hur det är att vara en människa, och att vara en liten person i ett stort, hårt, och fördomsfullt samhälle. De skriver om strävan efter trygghet och överlevnad, om kampen för mänskliga rättigheter och kampen för jämställdhet